Nu syns klasskillnaderna i munnen

Staten har ett tandvårdsstöd som är tänkt att utjämna de inkomstskillnader som skulle kunna påverka möjligheterna till en god munhälsa bland landets tandläkarpatienter. Det infördes 2008 för att de som inte hade råd med ett tandläkarbesök ändå skulle kunna få en god tandvård. Främst har tandvårdsstödet varit till för barn och unga och har betalat för deras tandläkarbesök upp till det år man fyller 24. Trots det, har inte tandvårdsstödet nått fram till dem som behöver det allra mest.

Fattiga ersätter inte tappade tänder 

Vid Karolinska institutet och Malmö universitet har man forskat på vilka samhällsgrupper som avstår tandvårdsstöd ifall de tappar en framtand.

"Det finns en märklig syn på tänder som man inte har på andra organ. Om du får en infektion i ett finger så är det ingen som säger att det är bättre att amputera fingret. Men tänder drar man ut för att man inte har råd att reparera dem."

Det säger professor Björn Klinge, som ledde studien om tandvård i relation till egen inkomstnivå och utnyttjandet av det statliga tandvårdsstödet. Även Sveriges television undersökte saken i våras. Då begärde man uppgifter från Socialstyrelsen om hur många som hade tappat en eller flera av sina tänder. De siffrorna samkördes sedan med statistik från SCB, om patienternas disponibla inkomster. I gruppen med lägre inkomst, förekom det till och med att man lämnade en lucka i framtänderna. Skillnaderna i tandersättningarna skilde sig åt en del även i åldrarna – som minst bland barn och unga – och med större skillnader ju högre upp i åldrarna man kom. Störst skillnad var det i åldrarna bland dem som var mellan 55 och 74 år.

Man anpassar tandersättningar efter inkomst

"Det som framgick var att de som hade tappat sina tänder anpassade tandläkaringreppen utifrån inkomstnivåer, det vill säga, de med hög inkomst valde dyrare implantat, med de med låga inkomster antingen valde lösa tandproteser eller lät bli att ersätta de förlorade tänderna."

Siffrorna visade att de med inkomst på mer än 321.000 kronor per år, gjorde dyrare tandimplantat, medan de med inkomster på under 177.000 kronor istället valde en tandbrygga. Även Försäkringskassan har märkt av skillnaderna mellan dem som använder och som inte använder sig av tandvårdsstödet. Även där har man noterat att de med högre inkomst använder tandvårdsstödet i högre grad än de med låga inkomster.

Priserna skiljer sig åt mellan tandläkare och regioner

Den som mot förmodan inte har upptäckt det, så skiljer sig priserna åt – i vissa fall ganska mycket – mellan tandläkare, och var i landet som man bor. Tidningen Corren.se gjorde en undersökning av priserna hos olika tandläkare, där vårdbehovet var tänkt att handla om vad det kostar för en och samma patient som både (fiktivt) behövde en tand med plastpåfyllning plus en rotfyllning plus ett tandstift och en ny tandkrona. Den tandläkare som var billigast tog endast 7.700 kronor, medan den dyraste tog 10.700 kronor för exakt samma behandlingar och ingrepp.

Några kommentarer från tandläkarna

Den billigaste tandläkaren som endast tog 7.700 kronor för den behandlingen sade till tidningen Corren.se: "Jag misstänkte att jag skulle vara billigast. Jag har släpat efter med att höja taxan, men nu inser jag att det är dags."

Medan den som erbjöd den dyraste tandvårdsbehandlingen och som tog 10.700 kronor för samma behandling, sade: "Jag vet att jag ligger högt i pris jämfört med andra här i stan,men jag skäms inte för det. Jag bedriver en avancerad verksamhet med hög kvalitet och sparar varken på material eller utbildning."

Det sista svaret till trots, måste det ändå konstateras att granskningen av tandläkarnas kompetens är relativt noggrann och att varken kompetens, utbildning eller material skiljer sig åt särskilt mycket mellan landets tandläkare, oavsett var i landet som de arbetar.